hemmaplan = stureplan
har umgåtts med arbetskamraterna. sånt är trevligt. för där jag jobbade förut blev jag aldrig bjuden. det är tråkigt. men jag uppskattar att umgås med de man jobbar med även på fritiden. det är kul. om man gillar varandra såklart. annars är det svårt och det blir tråkigt. men nu är vi i samma ålder. en fin ålder. lagrade på ekfat. lätta människor att umgås med även fast vi knappt känner varandra egentligen. förutom joppe och limpan². för limpan² och jag har gått i samma klass länge. fast på låg- och mellanstadiet. kul tid. han var inte så snäll tyvärr. men han har växt upp och mognat. skönt. kan snacka minnen.
kvällen har bestått av lite tittande på tv. vem vet mest. postkodmiljonären (och inte postkodsmiljonären). på spåret. reprisen på vem vet mest (halva). och självklart musik. sen har en man som heter emil roat oss. han är knäpp. väldigt knäpp. man kan bli lite irriterad. kan tro att han är helt dum i huvudet (vilket han är på sätt och vis). men grabben kan roa. ge han whiskey och han sköter resten. herrejesus. men det är kul. han jobbar även på en sportaffär och har gore-texskor. redig karl som ni hör. men nog om han. för jag gillar arbetskamraterna mer. och de fick inte lika mycket text som emil.
har även fått höra av ett barn att mina armar är lika tjocka som en elefantsben. nu tänker ni läsare, shit vilka tjocka armar limpan har. men så är det inte. tycker jag. de är väl helt normala för en överviktig kvinna.
nej nu ska jag avsluta. vill bara tacka för en trevlig kväll. och ett stort tack till jocke och emil som gick med mig hela vägen hem, även fast jag ville gå själv. och de frös, men jag uppskattar er. HOPPAS NI LÄSER!
Kommentarer
Trackback
