sweetpussy

hatar när man inser att man missat en kvälls mys med limpan på grund av att ens mobil slutat fungera. chip chop kaffekopp. huxflux. hatar. alltså. jag har behandlat telefonen med kärlek. varsamt smekt sim-kortet och med ömhet stoppat i det igen, jag har kysst mobilen och hållt den mot skyn som att det vore min simba. OCH VAD FAN FÅR JAG FÖR DET? inte ett jävla piss. min kärlek till mobilen har nu övergått till något slags kaotiskt hat. jag slänger den i väggen, samtidigt som jag ber mamma göra något (hallå, kom igen. vad ska mamma göra?! fast, hon är fortfarande min mamma, hon borde kunna göra något). denna dag, som var något utöver det vanliga, har drastiskt förändrats. jag vaknade upp och rabblade genast: sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. jag satte på mig galoscherna och tog mig till jobbet. trots att klockan var halv sju, mådde jag som en kung. med solen i ryggen och vinden i mitt hår. jag hade hopp. jag började återigen tro på människan. se ljuset i tunneln. ja, ni fattar. MEN NU?! mörker. mamma har gjort te och tagit fram skorpor. som att det skulle hjälpa?