livet är så svart
nejrå, skoja. klarblått. jag trivs med livet ändå. börjar bli bättre på att laga mat, har blivit smidigare på aerobicsen, har lagom med vänner, känner att en del skämt fortfarande funkar, osv. undrar om jag har blivit en dålig bloggare för att mitt liv är så händelserikt? jag hinner helt enkelt inte pladdra på sweetpussan mellan stegen. bara när jag har något revolutionerande att berätta då. som nu. jag skulle så gärna vilja se en uggla. det gör man ju aldrig? jag skulle vilja vandra i skogen, kolla upp mot trädet och låta ögonen falla på en bedårande uggla. jag skulle vilja hoa mot ugglan, gå vidare för att sedan känna dess nätta klor stilla vila mot min axel. som hand i hand ska vi gå, fast klor mot axel, på skogens stig. inget kan stoppa mig nu.
Kommentarer
Trackback