välkommen hit korven
Tja alla trogna sweetpussy-läsare! Korven här. (vem presenterar sig som sitt smeknamn? Inte okej)
Jag har fått den sjukt stora äran att gästblogga här. Ja, det är helt sant tydligen. Är själv i någon form av chocktillstånd men misstänker att detta privilegium som tilldelats mig beror på bloggtorkan som golden och limpan verkar lida av. Någon jävligt långdragen "sjukdom" det där. Tråkigt men sant.
Ja, det var ju inte gnälla jag skulle göra här! Så, vi vet ju att jag ibland kan ha "lite" problem med sociala koder osv. Prata på fel ställe, säga helt fel sak och allmänt inte riktigt uppfatta (eller medvetet inte acceptera) dålig stämning osv. Detta lyckades jag med på tåget i morse.
Glider i vanlig ordning på tåget ca 20 sekunder innan det åker, vilket betyder att jag måste knalla genom hela tåget för att komma till min plats. Ja, jag har en bestämd plats. Kommer i alla fall fram till min plats och ser att den är upptagen. Händer ibland, kollar inte mer utan sätter mig på en annan plats tills jag hör "nemen tjenare!"
Åh nej, det var till mig. Fuck fuck shitfuck. Jag gör alltid mitt bästa för att undvika bekanta och annat löst folk som man måste småprata med. Värsta jag vet på morgonen, men nu hände det alltså. Gilla läget.
Personen är en mycket ytligt bekant, men vi verkar dela samma problemområde: sociala koder, fast hans är uppenbarligen att han inte vet när det räcker med att bara hälsa och sen vara NÖJD MED DET.
Det var heller inte första gången, utan tredje gången(!) på två veckor som jag har varit tvungen att sitta hela 36 minuter och prata med honom. Trots mina undvikningsförsök.
Så, där sitter vi två och babblar om allt oväsentligt vi kan komma på. Tills han nämner det faktum att han har KÖPT melodifestivalen-skivan. Jag blir givetvis helt mållös men inser snabbt att han är seriös. Hur jag löser situationen? Jag klämmer SÅKLART ur mig detta ytterst sympatiska: "haha, alltså jag blir helt sjukt fascinerad av människor som liksom går in på typ Statoil, fram till denna cd-hylla och liksom tar beslutet att köpa mello-skivan. Ett helt eget val!!"
Responsen? Inte lika glad. Så jag försökte ju givetvis släta över det med något om att det är ju bra att köpa riktiga skivor från typ små artister och stödja dom, men att jag inte fattar typ samlingsskivor och så. Roliga i detta? Hans svar "fast egentligen var det lite onödigt för jag hade redan laddat ner den och bränt ut den innan jag köpte den"
Jag har inga övriga kommentarer till vem som är mest konstig i denna historia.
Tack för utrymmet kära sweetpussyägare.
Mvh en-utan-spärr-i-huvudet.
(ett stort tack till korven från sweetpussy.blogg.se)
Jag har fått den sjukt stora äran att gästblogga här. Ja, det är helt sant tydligen. Är själv i någon form av chocktillstånd men misstänker att detta privilegium som tilldelats mig beror på bloggtorkan som golden och limpan verkar lida av. Någon jävligt långdragen "sjukdom" det där. Tråkigt men sant.
Ja, det var ju inte gnälla jag skulle göra här! Så, vi vet ju att jag ibland kan ha "lite" problem med sociala koder osv. Prata på fel ställe, säga helt fel sak och allmänt inte riktigt uppfatta (eller medvetet inte acceptera) dålig stämning osv. Detta lyckades jag med på tåget i morse.
Glider i vanlig ordning på tåget ca 20 sekunder innan det åker, vilket betyder att jag måste knalla genom hela tåget för att komma till min plats. Ja, jag har en bestämd plats. Kommer i alla fall fram till min plats och ser att den är upptagen. Händer ibland, kollar inte mer utan sätter mig på en annan plats tills jag hör "nemen tjenare!"
Åh nej, det var till mig. Fuck fuck shitfuck. Jag gör alltid mitt bästa för att undvika bekanta och annat löst folk som man måste småprata med. Värsta jag vet på morgonen, men nu hände det alltså. Gilla läget.
Personen är en mycket ytligt bekant, men vi verkar dela samma problemområde: sociala koder, fast hans är uppenbarligen att han inte vet när det räcker med att bara hälsa och sen vara NÖJD MED DET.
Det var heller inte första gången, utan tredje gången(!) på två veckor som jag har varit tvungen att sitta hela 36 minuter och prata med honom. Trots mina undvikningsförsök.
Så, där sitter vi två och babblar om allt oväsentligt vi kan komma på. Tills han nämner det faktum att han har KÖPT melodifestivalen-skivan. Jag blir givetvis helt mållös men inser snabbt att han är seriös. Hur jag löser situationen? Jag klämmer SÅKLART ur mig detta ytterst sympatiska: "haha, alltså jag blir helt sjukt fascinerad av människor som liksom går in på typ Statoil, fram till denna cd-hylla och liksom tar beslutet att köpa mello-skivan. Ett helt eget val!!"
Responsen? Inte lika glad. Så jag försökte ju givetvis släta över det med något om att det är ju bra att köpa riktiga skivor från typ små artister och stödja dom, men att jag inte fattar typ samlingsskivor och så. Roliga i detta? Hans svar "fast egentligen var det lite onödigt för jag hade redan laddat ner den och bränt ut den innan jag köpte den"
Jag har inga övriga kommentarer till vem som är mest konstig i denna historia.
Tack för utrymmet kära sweetpussyägare.
Mvh en-utan-spärr-i-huvudet.
(ett stort tack till korven från sweetpussy.blogg.se)
Kommentarer
Trackback
